Som småbarnsåren - glädjefyllt kaos.
Nu har vi bott i huset i lite mer än 2 år, växthuset har varit på plats sin första odlingssäsong och kretsloppsystemet har använts i cirka ett år. Experimenterandet är i full gång och vi lär oss efterhand.
Vi är en aktiv småbarnsfamilj, som i nuläget varken kan eller vill lägga stora resurser och mycket tid på odling. Vi vill att odlandet skall vara så enkelt som möjligt, så roligt som möjligt och att hela familjen ska kunna känna sig delaktiga. Att växthusodlingarna är på en plats vi ser och besöker varje dag underlättar enormt.
Våra ambitioner för odlingarna höll en lagom nivå, men växtkraften i bäddarna hade helt andra planer. Tillskottet av näring, vatten, ett rikt maskliv i bäddarna och värme har varit rena dynamiten för växtligheten! När vi kom hem efter att ha tillbringat ett par semesterveckor i norr gick det inte att ta sig fram i bäddarna utan att trampa på tomater, physalis eller vindruvor. Det lilla persikoträdet dignade av frukt och tomaterna började ta över möbelgruppen som står på betongplattan i växthuset.
Barnen var överlyckliga över att få en helt egen djungel och jag och Johan var helt fascinerade över hur fort och mycket det kunde växa.
Tomaterna löpte minst sagt amok. Lustigt nog hade vi inte planterat de flesta av tomaterna, de kom från frön som vi ätit och som sedan grott i växtbäddarna. Sedan har de växt, vält, fått nya rötter och på så sätt "vandrat" och tagit över hela växthuset. Vi har tyvärr inte vägt och sammanställt hur mycket tomater det blev, men vi har skördat en stor skål varje dag och utöver det ytterligare HINKAR med tomater. Nu har vi fryst in en massa röda tomater och vi har framme brickor med gröna tomater som får mogna efterhand. Förhoppningsvis räcker de färska tomaterna en bit in i december, men med någon form av planering och sortval kan vi nog få det att räcka långt efter årsskiftet.
Nu börjar de perenna växterna gå i dvala, och jag läser på om vinterodling.